Om bonadsmåleri
Kulturarv och berättarkonst
Bonadsmåleriet i sydvästra Sverige blomstrade mellan 1750 och 1850. Med äggtempera – en blandning av "Naturfärger, hönsägg och vann" – målades enkla, färgstarka motiv på hemmagjorda dukar av linne eller lump.
Bonadsmålarna var skickliga hantverkare utan formell utbildning. Stilen var färgstark, naiv och berättande, och målningarna fungerade både som dekoration och som en visuell bibel för folket. Bonadskonsten använder enkelt bildspråk och färgglada figurer för att skildra livslust vid högtider. "Stiliga gubbar i bredbrättade hattar" rids på prickiga hästar och änglar sprider trygghet. Konsten berättar med humor om vardagsliv och fest, mode, husgeråd och djurhållning, och ger oss en inblick i den glada färgskalan – rött, gult och blått – som prydde Sverige förr.
Det sydsvenska bonadsmåleriet är en mild och inbjudande folkkonst – regionens svar på kurbitsmålning och dalahästar.
Bonadsmåleriet 1750-1900
Bonadsmåleriet har sitt ursprung i kyrkomåleriet, och många bonadsmålare lärde sig yrket av kyrkomålare. Motiven hämtades ofta ur Bibeln, med scener som Bröllopet i Kanaan, De tre vise männen och Jesu födelse.
Under 1700-talets frihetstid fick bondfolket uppleva en period av fred efter århundraden av krig. Bönderna kunde stanna hemma, odla sin jord och bygga upp välstånd. Samtidigt fick målare, som tidigare endast arbetat i kyrkor och herrgårdar, möjlighet att ta uppdrag hos allmogen. Före detta soldater behövde också en ny försörjning, och många blev bonadsmålare.
Och målarjobben blev bara fler. Inför jul blev det tradition att "bona om" sitt hem. När bonadsmålningarna spikades upp förvandlades de sotiga stugorna till färgsprakande, ljusa festlokaler. Relationen mellan målare och kund var viktig: "Jag hoppas att du ska tycka om min bonad, för då kommer du nog att anlita mig igen."
Bonadsmålarna var inte finkulturens konstnärer, utan lantbrukare och hantverkare som målade på beställning och försörjde sig genom sitt arbete. Genom att upprepa samma motiv i åratal utvecklade de en imponerande skicklighet och blev mästare i sin konst - naivism.
Ursprungligen målades bonader på linneväv, men kring sekelskiftet 1900 övergick man till papper, vilket möjliggjorde masstillverkning och ledde till att det traditionella hantverket började försvinna. Bonadsmåleriet fick så småningom konkurrens av tryckta motiv.
Bonader inspirerar Carl Larsson
Den berömde konstnären Carl Larsson inspirerades av bonadsmåleriet. På Bonadsmuseum har vi den orginalbonad Larsson hade uppsatt i sin ateljé. I sin bok Ett hem beskrev Larsson den bonaden så här:
"Det är en bonadsmålning från Halland, gjord under förra sekelskiftet, och framställas alla personerna, utom Christus själf, i den tidens och det länets dräkter. Den har samma ursprungliga naivitet och behag men intresserar mig mera än någon af Giottos fresker. – Det är hos dessa svenska bonadsmålare från slutet af förra seklet, jag sedan några år går i skola; detta erkänner jag öppet."
Vår samling
Bonadsmuseum har över 90 orginalbonader målade mellan åren 1750-2024. Målarna delas ofta in i olika bonadsskolor.
